Helveteeeees skitdag!

Vet inte ens om jag vill skriva om detta! Jag vet inte om jag vill gå tillbaka å läsa detta om något år! Jag vet inte om detta är något mina barn vill läsa om när det blir stora! Men hur som så har jag valt att skriva det!

Idag kom slaget in my face- pappa har kol stadium 4 ( å det är den sista och svåraste man kan ha). Min värld rasade igen- mitt hopp försvann!  Hur i helvete ska jag orka vidare nu? Hur ska jag orka le när jag är i närheten av han? Hur ska jag orka hålla humöret uppe? 

Men det "VIKTIGASTE" hur ska han orka? Hur lång tid har han kvar?

Shit..... Mitt hopp försvann! Men jag ska verkligen försöka uttnyttja varje dag med att vara han nära!!!  

Pappa jag älskar dig ❤️du är min hjälte!

Idag har tårarna flödat, så fort jag är ensam- inför barnen försöker jag vara STARK- men herre min Gud om ni kunde känna och se min smärta!

Hur FAN överlever man detta? Än så länge finns han kvar -Jag VET! Men bara tanken på att han inte gör mig blir jag illamående av!